Har just suttit i hundra år (lite krydd, kanske två timmar...) med att försöka få igång min älskade dator! Det är läskigt när man märker hur beroende man är! Jag blev så rädd och orolig när det lilla livet envisades med att stänga av sig hela tiden plus att den lät som ett helt flygplan under tiden den var igång..(mamma svettades så mycket, men nu e allt bra mitt lilla hjärta...allt är så bra....såja...såja...)
Dagen har varit ganska lugn, sov hos majsan inatt (har en sjuk nackspärr efter 12 timmar på hennes soffa)...vi gick inte upp förrän klockan var 12.30...sådär har man knapp kunnat göra sedan man var 14 och övertrött tonåring! Men nu har jag gjort det två dagar på raken, undrar om det är något fel på mig?
Knappt när man varit ute går det att sova så där länge...en anledning är kanske att den där hemska bakis ågesten börjar komma krypandes ganska tidigt...och jag brukar ha svårt för att somna ifrån den...men även den där andra ångesten flåsar en i nacken, den där du-är-ledig-bara-idag-du-borde-göra-något-vettigare-än-bara-sova-bort-den-hä-fina-dagen-ångesten....den är jag duktig på att känna!
Nu ska jag kolla scrubs, sen kan jag somna lungt, för min dator spinner som en katt (låter som ljuv musik i mina öron efter två tmmars frustration)...
Sov gott!
Kärlek
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar